Guillocherat eller pantograferat - vad skiljer mönstren?

Båda maskinerna har samma syfte: att rita mönster i ett tunt vaxskikt på ett (runt) glas, så att det uppstår ett mönster när glaset senare sänks ner i ett syrabad. Syran är huvudsakligen fluorvätesyra (HF); ibland i kombination med svavelsyra (H₂SO₄).

Guillocheringsmaskiner finns (förstås) av olika typer. Den på bilden kan, liksom de två maskinerna vi har, bara hantera ett glas i taget. Maskinerna var av olika komplexitet, och kunde komma med ett antal tillbehör.
En sak har de gemensamt: mönstren skapas genom att olika kombinationer av kugghjul monteras på rätta platser på stativet. Maskinen drivs av en vev, och kugghjulen gör att tallriken med glaset snurrar åt olika håll, och rör sig uppåt och nedåt. Även ritarmen/armarna kan röra sig på olika sätt.
De guillocherade mönstrens karaktär präglas förstås av maskinens konstruktion: de är geometriska, olika kombinationer av cirklar är vanliga, och de har inga "lösa ändar" utan mönstret består av en enda eller flera parallella, obrutna linjer.

Bilden nedan till vänster visar detaljer av två olika mönster. På det vänstra glaset, "Joel" från Kosta, har använts en nål för slingan överst, tre nålar för nästa slinga. På det högra har det använts nio nålar för meandern och två för bårderna.

Bilden nedan höger visar en detalj ur en mönsterbok för en guillocheringsmaskin tillverkad av den tyska firman Kutzscher (som en av våra maskiner kommer från). Den anger vilka kugghjul som skall monteras var för att åstadkomma mönstret som visas.

I utställningen finns många exempel på guillocherade glas.

Vi har funnit en websida med både guillocheringsmönster och teckningar av olika guillocheringsmaskiner (somliga kan till och med hantera 6 glas samtidigt). Här finns den - en måste klicka på varje blad för sig. Utöver mönsteravbildningar finns en del bilder på tillbehör, samt även på några av firmans maskiner. Vi tror att vår lilla (benlösa) maskin är den som visas på sidan 36.

Normalt är glasen "drickfärdiga" innan etsningen görs, men vi har ett egendomligt undantag: en punschmugg där mönstret sitter under den påklippta hänkeln.
Här måste alltså skålen vara färdiggjord, därefter etsad, därefter åter uppvärmd nog för att hänkeln skulle fästa.

Märkligt, men lite roligt!

Punschmuggen har inventarienummer BGM_01_523, översiktsbild här.

Bilden är tagen snett uppifrån, och visar insidan av muggen.
Etsmönstret är obrutet; hänkeln är alltså ditsatt ("påklippt") efteråt.

Pantografen har som första fördel att kunna hantera många bitar samtidigt – våra kan ta 24 st (den horisontella) respektive 12 st (den vertikala).
En pantograf har ett ritstift per mönsterbild och glas. Man kan montera olika antal ritstift (max 6 st), beroende av hur många likadana mönsterbilder man vill ha runt glaset.
Mönstret överförs till glasen från en mönsterplåt: denna läggs på "ritbordet", och operatören följer linjerna i plåten med ett stift. "Pennans" rörelser överförs till den delen där glasen står, i alla riktningar samtidigt.

I utgångsläget är ritstiften inte i kontakt med glasen. För att börja rita trampas först trampan ner, för att bringa ritstiften i kontakt med glasen. Detta innebär att, till skillnad från de guillocherade mönstren, pantograferade mönster kan ha "lösa ändar"/avslutade linjer.

Pantograferade mönster kan alltså vara friare i sina former.

Detta hindrar förstås inte att pantografen kan imitera guillocherings-liknande mönster.
När vi först såg glaset här till höger tyckte vi ju alla att detta var ett typiskt guillocherat glas.

Döm om vår förvåning när vi först fann en mönsterplåt med samma mönster...
... och sedan fann att det var ett nubbeglas ur servisen "Etyd", designad av Vicke Lindstrand...