Bergdala glastekniska museum


BESÖK OSS
till museets startsida

För andra språk erbjuder vi/ for other languages we offer










Byggnadens historia

  I samråd med byggnadsantikvarien vid Smålands museum och kommunens kulturchef har vi bestämt att göra så lite som möjligt åt själva byggnaden - innerväggarna bär spår av 25-30 års arbete och ytterligare 60 års slitage.

Bilden ovan är tyvärr odaterad, men föreställer sannolikt den andra hyttan, den som uppfördes efter branden 1897. Till höger, bakom lådorna och vedtravarna, syns sliperiet, eller om den vid denna tid var benämnd "kaffekuleboden" (se nedan). Det är i den byggnaden Bergdala glastekniska museum håller till.
(Läs mer om kaffekulor längst ner på denna sida)

Bergdala glasbruk startades år 1889. Det fanns ett sliperi redan från början. Det finns en uppgift om att det första sliperiet huserade 12 slipstolar, och att det drevs med en lokomobil, som samtidigt drev en såg. (Hermelin i Hovmantorpsbladet, 1952)

Den första hyttan, inklusive sliperi, magasin och vedförråd, brann ner i maj 1897. När hyttan (och övriga byggnader) återuppbyggdes och togs i drift finns de olika uppgifter om, men det förefaller som om allt var i full drift senast 1907.
Alltså: denna byggnad skulle kunna vara uppförd någon gång mellan 1897 och 1907.

Men... i boken En gång Bergdala, alltid Bergdala finns en berättelse av Albert Björk (född 1901). Där står att det inte fanns något sliperi förrän 1923. Då gjorde man iordning "ett gammalt brädskjul som kallades kaffekulebo'n så att man kunde vara där och slipa och dona lite. ... Annars fanns där kantmaskiner, värmmaskiner, polermaskiner och allt och där var två eller tre stycken som slipade."
Denna uppgift gör att vi åter får omvärdera husets ålder: nu vet vi alltså bara tidigaste möjliga datering (1897) och senaste möjliga, som får bli "före 1923".

Under 1922 elektrifierades byn, men elen räckte inte till sliperiet, så "där fick man använda en fotogenmotor och den krånglade ganska ofta" (Albert Björk igen).
Vattenkraftverket byggdes av möllaren på Lövås, som ligger en dryg kilometer söderut. Kvarnen och kraftverket är sedan länge borta, men dammen och såg-byggnaden finns kvar. (Se promenadkartan på Bergdalas by-hemsida. Vid promenadväder kan en tur rekommenderas!)

Numera kallas huset "Gamla sliperiet". Här lär ha funnits totalt 21 arbetsplatser: 18 slipstolar och 3 planverk.
De drevs med remdrift - transmissionsaxeln finns kvar i taket - av en ångmaskin (säger somliga) eller en fotogenmotor (säger Albert Björk). Utanför den norra gaveln (mot hyttbyggnaden) finns något som kan ha varit ett maskinfundament.

Nuvarande dörr finns på norra gaveln, men troligen har det funnits en dörr år väster (mot parkeringen) till vänster om den dörren som är kvar, men som leder till vinden.

Sliperiet ersattes någon gång på 1950-talet av en ny och mer ändamålsenlig lokal, i direkt anslutning till hyttan. "Nya sliperiet" ligger i den utbyggnad som du ser direkt norr om det här huset. (Traditionsenligt har den inga fönster hitåt, åt söder. Går du runt på andra sidan ser du att hela väggen består av fönster .)

Till höger en bild föreställande (nya) sliperiet i oktober 1967. (Tack till gamla fotoaffären som daterade alla bilder!)
1967: interiör nya sliperiet


Källor:


 
Kaffekulor tillverkades av de flesta glasbruk, i många olika storlekar. De var aldrig(?) "kontrollerat" kylda ("Vi la' dom på ugnen, bara"), och hade ofta rå överkant, "kröjslad", dvs bara avklippt med sax.
Det finns många anekdoter om kaffekulor, till exempel att det ska gå att slå i spik med dem (prova inte det hemma!)

En uppgift om storlekar på kaffekulor: de räknades i tum, där en tum motsvarade 2,5 cl. Det sägs att kulorna gjordes i tre storlekar, 12, 38 och 75 tum. Bortsett från att tum är ett längdmått, medan cl är ett volymmått, så är denna uppgift inte alldeles sann. Den största kulan på bilderna nedan tar 6 liter (då är hela kul-delen full)... - stora kulor kallades "kalaskulor". Se även den sista bilden nedan: på Pukeberg graderades kaffekulor tydligen i kg.

två kulor, med en penna som jämförelse
kröjslad överkant
Den råa, kröjslade, kanten på 6-liters kaffekulan till vänster.

Nedan: kaffekulan sätts ned i ett lämpligt eldhål på den vedeldade köksspisen.
kulekorg
på vedspisen
Ett vanligt "serveringsfodral" i förnicklad plåt. Fodralen kallades "kulekorgar" och gjordes även i halm, eller näver.

På Folklivsarkivet i Lund har man samlat in en berättelse om kaffekulor från Algutsboda. Den går att läsa här.
En annan källa är Klarström: Kaffekulan och kulekaffet (ur Kronobergsboken 1967)

beställning till Pukebergs glasbruk