Betsning, även kallat gelbning
är ett sätt att "färga" ytan på ett glasföremål. Färga inom citattecken, eftersom det är en kemisk process som förändrar själva glasytan.
I Steenberg-Simmingsköld Glas beskrivs förfarandet såhär (sidan 361):
" Gul transparent färg i en glasyta erhåller man genom att måla på en pasta, innehållande bl.a. silversalter,
och därefter bränna föremålet. Under bränningen vandrar silverjoner in i glasytan och ersätter alkalijoner i denna.
Resultatet av en dylik behandling är beroende av bl.a. glasets sammansättning, t.ex. proportionerna mellan natrium och kalium.
Bränningen sker vid relativt låg temperatur (ca 450 oC). Rödbetsning erhålls med hjälp av kopparsalter och
bränning i reducerande atmosfär. Kopparjoner vandrar in i ytan och ersätter alkalijoner, varvid en vacker rubinröd
färg uppstår i ytskiktet. "
De hänvisar vidare till sidan 260ff för en genomgång av de kemiska processerna.
Att metoden kallas gelbning torde ha sitt ursprung i tyskan: gelb betyder gul. (Kan vi av detta anta att den gula färgen var den som "upptäcktes" först?)
Vitsen är alltså att en får en oföränderlig yt-kulör utan att behöva lägga på ett kulört glaslager. Att färgskiktet är så tunt gör att det går lätt att slipa, gravera eller etsa igenom, och på detta sätt få klara mönster i det färgade föremålet.
På bilden nedan ser vi en röd-betsad vas som slipats efteråt. Detaljbilden i mitten visar att pastan målats på lite slarvigt. Till höger att gul-betsat glas med blomslipning gjord efteråt.
