Tillverkning av flaskor, buteljer, konservburkar etc. i "halvautomat"

Denna maskin användes här i Bergdala från (åtminstone) 1940-talet fram till 1980-talet.

Halvautomaten riggades med olika formar, tänger, backar och mallar för varje sort. För att glasen skulle bli blanka måste alla dessa detaljer putsas och värmas innan arbetets början. Därefter skulle alla delarna, (skållheta) bäras fram och monteras på maskinen.

• En upp-och-ner-vänd "ämnesform" satt till vänster över hålet i arbetsbordet. I dess botten låg en speciell tång, regalintången, med backar för att forma eventuella gängor och flaskans öppning. Krönet på en buteljhals, "regalinen", måste nämligen ha en speciell utformning beroende på vilken kapsyl eller kork som skall användas. Dessutom måste krönet vara extra förstärkt eftersom det är den delen som är mest utsatt.
• På maskinens vänstra sida sitter en spak kopplad till en blåsbälg under bordet. Genom att röra spaken åt ena hållet suger man ut luft genom hålet, dvs genom ämnesformen. Genom att skjuta spaken åt andra hållet blåser man in luft genom ämnesformen.
  (Anekdot: det krävs vana för att sköta bälgen - varje gång denna maskin skulle användas här i Bergdala måste man ringa in specialister. Det fanns två som ofta kom: en man från Åseda och en från Finspång.)
• Till höger satt två "färdigformar" som gav resten av flaskan dess form. Dessa användes växelvis genom att skivan för hand snurrades ett halvt varv i taget.
• För att hantera det heta ämnet finns också en gaffel för att hänga upp ämnet med regalintången.

Tyvärr äger vi endast en flask-form, så därför har vi ställt den mitt på bordet.

Arbetsgången:

Fyra personer betjänade maskinen: Iläggaren, mästaren, uppblåsaren och inbäraren.

1. Iläggaren fångade först an glas från ugnen på en "kula" och höll över ämnesformen.
2. Mästaren klippte av rätt mängd glasmassa i ämnesformen, i vars botten regalintången låg. Samtidigt sög han fast mynningen i tångens backar, varefter lite luft försiktigt gavs underifrån i den ilagda massan. I det första momentet är buteljen alltså upp-och-ner-vänd med mynningen nedåt.
3. Ämnesformen öppnades sedan och regalintången, i vilken ämnet fortfarande hölls fast, vändes rätt. Tången hängdes så i gaffeln, med det flytande ämnet hängande ner i färdigformen.
4. Därefter stängdes färdigformen och uppblåsaren blåste upp med tryckluft från munstycket över gaffeln.
5. Slutligen öppnades formen, regalintången lossades och den färdiga produkten bars bort för kylning sedan skivan snurrats ett halvt varv.