2025

maj:

Fattigmanssilver i kombinationer
Väldigt vanligt är att man kombinerar olika tekniker för att öka glasets saluvärde. Det är ju alltid det man strävar efter i industriell produktion: Föremålet skall vara billigt och enkelt att tillverka, det skall ha ett högt saluvärde vilket innebär att det skall vara snyggt och det skall kunna göras snabbt och i stora volymer. Det är ju så man får lönsamhet i produktionen.

Här visar vi ett par exempel på fattigmanssilver och gelbning i kombination med målning. Vi har visat gelbat glas tidigare (sept-23) liksom målat glas (okt-24) och speglar (feb-25) men nu visar vi litet annorlunda grejer.

"Fattigmanssilver" är litet speciellt. Tekniken att belägga ihåliga glasföremål med ett tunt silverskikt på insidan uppfanns på 1840-talet. Det råder olika meningar om hur detta gick till. Enligt Nationalencyklopedin användes kvicksilver i tennamalgam men engelska källor hänvisar till Hale Thomsons patent 1849 och säger att det var frågan om silvernitrat, reducerat med socker för att få en silverbeläggning på insidan av ett ihåligt föremål.

Kemin är denna: En vattenlösning med silvernitrat och ammoniumnitrat (AgNO₃+NH₄NO₃) blandas med natronlut (NaOH) och ger en ny blandning som innehåller silverjoner Ag⁺. När man sedan tillsätter en sockerlösning kommer sockret att fälla ut silver på kärlets insida. Man skakar föremålet tills man fått en fin beläggning och häller ut resterande lösning. Klart!

Jämför gärna med hur traditionella termosar är gjorda!

Här visar vi en skål som tycks förgylld på insidan, men som egentligen är gelbad med försilvrad insida (jämför glaset med aluminiumfolie i), en flaggstångsknopp som saknar inventarienummer och en "kallmålad" ljusstake (målningen syns bättre på inventarie-fotot).
Kallmålning innebär att man mälar med en färg som inte bränns, och därför inte fäster bra.
Har du ett sådant föremål: var försiktig med att diska det!

april:

Glastekniska museets pris - NOMINERA

Bergdala glastekniska museum drivs av en allmännyttig stiftelse. Vid styrelsens möte på våren år 2021 beslöts att inrätta ett årligt pris till någon som gjort en väsentlig insats för att öka kunskapen om glasrikets industri- och teknikhistoria och på så vis bidra till att antalet besökare till glasriket ökar. Priset avser alltså inte glaskonst eller konstglas utan skall stärka intresset för glasriket som ett teknik- och industrihistoriskt intressant besöksmål.
(Läs mer här.)
Det är fritt för alla att nominera pristagare. Förslag på pristagare med kortfattad motivering skickas till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se allra senast den 30 april.

Första årets pristagare var Susann Johannisson, Kalmar, som fick 15 000:- för sitt sätt att på ett pedagogiskt, men ändå faktaspäckat sätt, beskriva glasrikets industrimiljöer.
2022 gick priset till Håkan Karlsson i Nybro som fick 15 000:- för att han bevarat och till museet donerat unika anteckningsböcker från en formmakare, Siegfrid Eger.
2023 blev det Gunnel Holmér som fick pris för sin forskning om det mångkulturella glasriket.
Förra årets pris gick till Richard Mutafela för tekniken att med elektrisk resistanstomografi spåra föroreningar i gammal glasbruksmark utan att behöva gräva. Tekniken beskrivs översiktligt här i montern. (Vill du läsa, klicka här).
Som kanske framgår belönar vi en kvinna vartannat år och en man vartannat.

Vilken kvinna är värd 15 000 kr år 2025? Skicka ditt förslag till oss.

mars:

Blästring
18 oktober 1870 fick Bejamin Chew Tilghman patent på en process för "cutting, boring, grinding, dressing, pulverizing and engraving" av snart sagt vilka som helst material. Detta gjordes med små partiklar som med hög hastighet blåstes eller kastades mot materialet.
Det intressanta var att partiklarna kunde vara mjukare än det material som bearbetades.

Ordet "dressing" i patentet kan tolkas som "färdigställning", "slutbearbetning" eller, varför inte, "mönstring". Så vad han uppfunnit var en teknik som kunde användas för att mönstra ytan av ett föremål, till exempel ett glasföremål.
Den här tekniken kallas (sand)blästring.

Pukebergs glasbruk var först i Sverige med att börja sandblästra och importerade år 1884 en sandbläster, troligen från Tyskland. Sliparen John Alfred Jonsson anförtroddes att blästra glas men fick underteckna ett avtal om 3000 kronors böter om han"för någon yppar eller omtalar" något om hur processen fungerade.
Eftersom Pukeberg vid den tiden sålde mycket fotogenlampglas till Böhlmarks kan man misstänka att det redan från början var frågan om att dekorera belysningsglas. Och så är det fortfarande. Mycket belysningsglas är dekorerat med sandblästring.

Här visar vi dels ett glas från en strålkastare märkt "Fiat" och dels en lampglob med nummer BGM_02_033, som just nu saknar bild i inventariet.

Läs mer om blästring här.

februari:

Något litet om speglar och spegelglas
I forntiden speglade man sig i vattenytor, i bitar av naturligt vulkaniskt glas eller i polerade metallytor.
Under medeltiden började man göra glasspeglar:   man fångade an en post, blåste en ballong och tillsatte genom pipan en pulvriserad blandning av bly- och tennoxid med en tillsats av vinsten ner i den glödande glasballongen. Vinstenen hjälper till att reducera de två metalloxiderna så att man får en ren metallbeläggning på ballongens insida. Sedan delades ballongen upp i små konvexa speglar.
Under lång tid användes kvicksilver som speglande skikt på spegelns baksida men på 1800-talet började man foliera med silver.
Idag används olika, billigare, metaller som krom eller aluminium. Utanpå metallskiktet lägger man så ett skyddande lackskikt.

En spegel som inte är plan kommer ju att förvränga spegelbilden - något som man ibland utnyttjar i speglar för övervakning i till exempel butiker. Museet har numera ett exempel på en sådan spegel monterad längst uppe i hörnet till höger innanför entredörren.
Det kan nämnas att denna spegel tillhör de dyraste (i inköp) artefakterna i museet - dessutom är den i plast...

Speglar används i många tillämpningar och sammanhang. Här visar vi en sextant, ett navigationsinstrument uppfunnet av John Campbell i England år 1757.
Sextanten tillhör (just nu) inte museet, så det finns inga fler foton.

En sextant består av en kikare och två speglar och används för att bestämma solhöjden. Den nedre, vänstra, spegeln är delad så att den vänstra delen är genomskinlig och den högra är en spegel. Den övre spegeln är vridbar.
Man vrider den övre spegeln tills solens spegelbild ligger bredvid horisonten som man ser genom den genomsynliga halvan av den fasta spegeln. Solens höjd kan då avläsas av den vinkel man har vridit den övre spegeln.
Ett försök att illustrera principen ses i lilla bilden.

januari:

Nyår – Fyrverkerier – Fester!
"Fyrvekeriskålen"(*) har vi inte i våra samlingar. Vårt fokus är ju på teknik och inte på design även om det förstås finns kopplingar. Fyrverkeriskålen formgavs av Edward Hald 1921 men vad vi istället visar här är en skål formgiven och signerad av Simon Gate 1924. Två berömda namn vad gäller formgivning av glas, båda kopplade till Orrefors.
Men de var inte först...

Betzy Ählström engagerades 1901 för att designa i första hand Jugendglas för Reijmyre.
Anna Boberg, också Reijmyre, var först med att använda blåsor i glaset som dekorelement.
Gerda Stömberg, mycket produktiv och bred i sitt uttryck, var verksam vid många bruk.
Monica Bratt, Reijmyre igen, formgav under mottot "vackrare vardagsvara" på 30-talet.
Tyra Lundgren formgav bland annat glas på glas-ön Murano i Venedig under 30-talet.
(Läs mer om tidiga kvinnliga glasformgivare på bloggen!)

Vi får ofta höra från våra besökare att det svenska glasets framgångar skulle vara kopplade till Hald, Gate och Orrefors. Och att när det gäller modernt glas är det i första hand Bertil Vallien som är motorn i den småländska glasindustrin.
Men det är inte riktigt sant.

Industriproduktion bygger på rationell tillverkning med låg produktionskostnad kombinerad med stora volymer. Dessutom måste förstås produkten vara tilltalande för ögat och vara lämplig för sitt ändamål så att folk faktiskt vill köpa den. Och det är där formgivaren kommer in i bilden. De första glasformgivarna var faktiskt kvinnor som jobbade för Reimyre...

Månadens skål har inventarienummer BGM_01_934, fatet kan ses här, detaljbild här.

* Länk till Kulturparkens Fyrverkeriskål på Digitalt museum – obs att det finns 7 bilder!