2026

Vi går nu in på vårt fjärde år med "månadens" på bibblan, så förra årets alla föremål har förpassats till arkivet!

juni:

HJäLP: Okända serviser

Som ni säkert känner till har vi i våra samlingar bland annat 135 mönsterschabloner till våra två pantografer. De allra flesta plåtarna innehåller minst två olika mönster. Lågt räknat har vi någonstans omkring 150 olika servismönster av vilka många antagligen gjorts på Kosta.

Här finns ett problem: De etsade serviserna har - tydligen - alltid setts litet "över axeln". De saknas ofta i katalogerna - trots att de var oerhört framgångsrika vad gäller volym och rimligtvis ekonomi.
Vi tycker att det är tråkigt att veta så lite om så många glas och/eller mönster vi har.

Så: vet DU vad denna servis heter? Vet DU vem formgivaren var? Vet DU när (ungefär) den tillverkades?

Snälla, mejla oss då dessa upplysningar till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se

För att se större bilder på glasen här:
Likörglaset
Starkvinsglaset
Snapsglaset
Seltersglaset
Bild på mönsterplåten finns här.

maj:

Oro...    Vaddå?     Jo: Oroplastisk!
Det tyska glasbruket Ludwig Moser (och söner) startades 1857 av gravören Ludwig Moser.
Redan tidigt, faktiskt redan 1893, började man att uteslutande använda blyfri kristallmassa i sin tillverkning. Etsad, blyfri, kristall blev en stor produkt under senare delen av 1800-talet, givetvis bredvid det graverade glaset.
Just från Moser bestod den etsade dekoren ofta nog av bladslingor, akantusslingor eller geometriska slingor. Nackdelen med djupetsad dekor, det vet alla ni som har ärvt etsade serviser från mor- och farföräldrar, är att det kan vara svårt att verkligen se den ofta detaljerade dekoren. Mycket hänger på hur djupt den är etsad.

För att framhäva dekoren kan man därför först belägga glaset med ett tunt, mycket tunt, skikt av guld, silver eller kanske platina och därefter etsa sin dekor så att det klara glaset syns genom metallskiktet.
År 1909 lät Ludwig Moser patentera en teknik för detta. Detta kallas för en oroplastisk dekor. Problemet är att när man etsar igenom det tunna metallskiktet blir det väldigt många ställen där guldet kan "vika upp sig" och lossna. Så förgyllningen måste vara absolut perfekt för att dekoren verkligen skall fastna och tåla att man använder glaset. Det var det patentet handlade om. Etsningen som sådan var väl etablerad vid den tiden.

Glaset här (BGM_01_260) är troligen italienskt, ur Murano-Medici-servisen som tillverkades under 1950-60 talen. Detaljbild på mönstret här. Askfatet (BGM_01_245) kan möjligen vara från Mosers fabrik eftersom mönstret i dekorranden är av en typ som man kan se på många Moser-glas.

april:

Glastekniska museets pris - NOMINERA

Bergdala glastekniska museum drivs av en allmännyttig stiftelse. Vid styrelsens möte på våren år 2021 beslöts att inrätta ett årligt pris till någon som gjort en väsentlig insats för att öka kunskapen om glasrikets industri- och teknikhistoria och på så vis bidra till att antalet besökare till glasriket ökar. Priset avser alltså inte glaskonst eller konstglas utan skall stärka intresset för glasriket som ett teknik- och industrihistoriskt intressant besöksmål.
(Läs mer här.)
Det är fritt för alla att nominera pristagare. Förslag på pristagare med kortfattad motivering skickas till kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se allra senast den 30 april.

Hittills har prissumman varit 15 000:- men en höjning diskuteras. Pristagare har varit Susann Johannisson i Kalmar, Håkan Karlsson i Nybro, Gunnel Holmér i Växjö, Richard Mutafela i Jönköping och, förra året, Ulla Ramne i Hovmantorp.
Vad som belönats har varierat från stilistisk förmåga till bevarandet av unika anteckningsböcker och utveckling av ny mätteknik. Som framgår belönar vi en man vartannat år och en kvinna vartannat.
Ulla Ramne belönades för sitt arbete med att ställa i ordning en industrihistorisk vandringsled, Fibbleåleden, i Hovmantorp. (Vill du se den större, klicka här).
Som kanske framgår belönar vi en kvinna vartannat år och en man vartannat.

Vilken man är värd 2026 års pris? Skicka ditt förslag till oss.

mars:

Lasse Hellströms småglassamling!
På självaste Valentindagen - den 14 februari - fick vi en alla-hjärtans-dags-present av udda slag, nämligen en donation av en glassamling.
Lasse Hellström, en nitisk glassamlare i Skåne hade gjort ett urval ur sin samling. En del glas utgick till familjemedlemmar, en del glas gick till Sveriges glasmuseum i Växjö och större delen kom han med till oss. Närmare 400 glas ur kategorin småglas. Mest snapsglas i olika former och storlekar och med olika ursprung.

Nu håller vi på med katalogiseringen av den här samlingen. Han har visserligen fört väldigt bra bok över glasen, ni ser ju själva hur fint han har gjort i sina böcker, men god sed inom museivärlden är att inventarieföra samlingar med egna nummerserier för att de skall gå lätt att särskilja från de vanliga samlingarna. Samtidigt skall det ju vara lätt att hitta dem.

Vi har bara hunnit börja på det här arbetet men vill ändå visa några av hans glas. Så här har vi plockat ut några exempel. Hans glas 86 och 87 har hos oss fått numren BGM_LH_086 och BGM_LH_087 och de kommer inom relativt kort att finnas i den inventarieförteckning som kan laddas ner från vår hemsida.
De två främre glasen är BGM_LH_345 och BGM_LH_348.

De andra kommer att ta litet längre tid, men vi vill ändå visa dessa för att ni skall se att det finns viss variation .
Visst var väl det en Valentinpresent som heter duga!

Ni som händelsevis är glassamlare: tänk på att dokumentera er samling ordntligt!!

februari:

Är glas giftigt?
Varför är marken runt glasbruken förorenad?
Just nu pågår sanering av marken runt Bergdala glasbruk, och runt museet. I länet finns över 2000 förorenade områden och av dem är runt 50 kopplade till glasbruk. Men varför blev marken förorenad? är glaset giftigt eller vad beror det på? Och vad gör man åt det? Kan man återvinna glaskrosset runt bruken?

Nej, glas är inte giftigt. Men för att kunna göra glas använder man inte bara sand, pottaska och soda, utan man tillsätter olika metaller för att ge glaset speciella egenskaper och för att underlätta tillverkningen. Arsenik underlättar smältprocessen, bly ger glaset extra skimmer och gör det lätt att slipa, lystrat glas innehåller tenn, bruna och gröna buteljer innehåller ofta mangan eller koppar. Under smältningen kommer en del av dessa metaller att komma ut, bland annat genom skorstenen, och falla ner runt glasbruken.

Det vanliga sättet att sanera marken är så kallad schaktsanering. Man gräver upp ett ytskikt, kanske 1-1.5 m djupt, och deponerar den förorenade jorden på en, såvitt man kan bedöma, säker plats. Det är vad som pågår runt Bergdala.

Men andra metoder är under utveckling. Om man separerar glaskrosset från jorden kan man smälta ner krosset och genom så kallad smältreduktion få en stor del av de farligaste metallerna att separeras från glaset. Vid dåvarande glasforskningsinstitutet i Växjö har man utvecklat den tekniken och här visar vi en av deras laboratoriedeglar med förklarande text.
Glasforskningsinstitutet ingår numera i ri.se.

Degeln har inventarienummer BGM_02_120.

januari:

Vadå glasbetong?
Det finns ingen betong i det här. Men när Luxfer Prismen Syndikat i Berlin år 1907 fick sitt patent på ljusgenomsläppliga byggelement av glas så kallade de det för "Glaseisenbeton". Ordagrant översatt blir det glasjärnbetong - vilket ju är en ännu konstigare benämning. För det finns inget järn heller. Men de monterades i en ram av järn och betong. Den moderna svenska benämningen, sedan 1978, är glasblock.

Det första patentet för täta, ihåliga byggelement av glas är dock inte Luxfers utan är franskt, Gustave Falconnier 1886. De blåstes i flera olika former, hålet tätades med påklippt glas och de var utformade så att de skulle kunna muras in i en vägg. De fanns också i olika färger.

Ett glasblock idag är ett byggelement, i Europa standardiserat till 19x19x8 centimeter eller, för halvblock, 9x19x8 cm. Det består av två halvor som monterats samman så att de innesluter luft. Genom att suga ut åtminstone en del av denna luft får man ganska bra värmeisolatorer samtidigt som de både fungerar som ljusinsläpp och dämpar ljud.
Under funktionalismen på 1930-talet var glasblock en populär arkitektonisk detalj men de miste sin popularitet under en period för att nu ha återkommit igen. Vanligen har de en ojämn struktur på båda sidorna för att fungera som insynsskydd samtidigt som man inte reducerar ljusinsläppet. Det betyder att de kan sitta i en yttervägg även i exempelvis en bastu, så får man dagsljus, värmeisolering och insynsskydd i ett.

Detta glasblock har vi hittat på loppis, det är tillverkat i Tjeckien år 2016 (enligt märkning), och har inventarienummer BGM_02_115.