Hur görs en termos?

Grunden till termosflaskan är ett dubbelväggigt glaskärl. Det är försilvrat mellan väggarna, och sedan har luften mellan väggarna tömts ut. (Det är därför termos heter "vacuum flask" på engelska.)

De första isoleringsflaskorna konstruerades av den skotske fysikern John Dewar vid slutet av 1800-talet.

De blev fort en succé: redan 1915 började Termoverken i Jönköping tillverka termosflaskor för den svenska marknaden. Det har funnits fyra termosfabriker i Sverige: Termoverken i Jönköping var först, sedan Trelleborgs glasverk, AB Termoindustri i Kalmar och slutligen Jönköpings vacuumindustri. Den sista termosfabriken i Sverige stängde på 1960-talet.

Kuriosa: TV-kanna – nog är det ett ord vi alla använt vid något tillfälle? Nog har vi alla någon gång gissat att det beror på att den är praktisk att ha vid TVn?
Men, så fel vi alla hade: "TeVe-kanna" var ett varumärke från TermoVerken i Jönköping...

TeVe-kannan Kokhett från TermoVerken i Jönköping

Men hur görs de, då?

Blås två kolvar, en lite större och en lite mindre

Spräng av den större i båda ändar, den mindre endast i halsen

Nu finns en innerflaska, och en ytterflaska öppen i båda ändar

Trä in den mindre i den större med distanser av asbest

Värm ihop den yttre flaskans botten med luft som mothåll

Smält och blås ett hål i den yttre flaskans botten

Smält fast ett glasrör i hålet

Smält samman de två flaskorna i halsens mynning

Häll i silvernitratlösning i mellanrummet, rotera och värm

Evakuera luften från mellanrummet och smält ihop röret

Färdigt!!

Ett termosglas från Trelleborgs glasverk

Men, riktigt färdig är termosen ju inte: glasflaskan måste monteras i en lämplig behållare som skyddar den, få något slags kork och slutligen en hatt/bägare.
I äldre tider var behållaren ofta av korrugerad plåt. Ibland var botten löstagbar (så kunde en byta ut en trasig glasflaska). Ibland var överdelen (den med gängorna) den som gick att skruva loss - på nästan alla äldre termosar är det möjligt att byta ett eventuellt trasigt innerkärl. Ytterhöljena har även gjorts i bakelit, plast, stål... Idag är ytterhöljena ofta designprodukter, men på de bästa termosarna är innerkolven alltjämt ett dubbelväggigt glaskärl.
("Bästa"? Ja, alla som provat helplasttermosar eller helståltermosar har märkt att de inte håller värmen så vidare värst länge...)

Typen av korkar har också varierat stort: i början var det helt enkelt en naturkork.
AB Termoindustri i Kalmar utvecklade naturkorken: den fick en spiralfjäder på toppen, som hjälpte till att hålla korken nere med hatten/bägaren.
I senare tider har korken försetts med gångjärn – ofta med en (från början) eftergivlig plastpackning.
Många tillverkare har använt sig av expansionskorkar – en god idé, i princip.

in English För andra språk erbjuder vi/ for other languages we offer Museets startsida Om oss Maskiner och föremål i vårt museum Om byggnaden Om glas som material och glasindustrin Om varma glastekniker - Om glasugnar - Om glasdeglar - Pressning, allmänt om - Pressglas i Sverige - Om centrifugering av glas - Hur görs en termos? Om kalla glastekniker Länkar Litteraturlista Våra utställningar museibloggen vår youtube-kanal våra 3D-modeller på sketchfab museets Facebook-grupp Kontakta oss Hitta till oss Mera om Bergdala	— — Detta är en gammal sida, klicka här för aktuell sida — — Termos – thermos – tv-kanna... bra att ha på utflykt, vid tvn, vid datorn. Till varm dryck, till varm mat (fast då av en annan modell) – till kall dryck, till kall mat... Ofta tänker vi på hur den ser ut utanpå, men hur ofta tänker vi på hur den är konstruerad? Grunden till termosflaskan är ett dubbelväggigt glaskärl. Det är försilvrat mellan väggarna, och sedan har luften mellan väggarna tömts ut. (Det är därför termos heter "vacuum flask" på engelska.) De första isoleringsflaskorna konstruerades av den skotske fysikern John Dewar vid slutet av 1800-talet. De blev fort en succé: redan 1915 började Termoverken i Jönköping tillverka termosflaskor för den svenska marknaden. Det har funnits fyra termosfabriker i Sverige: Termoverken i Jönköping var först, sedan Trelleborgs glasverk, AB Termoindustri i Kalmar och slutligen Jönköpings vacuumindustri. Den sista termosfabriken i Sverige stängde på 1960-talet. Kuriosa: TV-kanna – nog är det ett ord vi alla använt vid något tillfälle? Nog har vi alla någon gång gissat att det beror på att den är praktisk att ha vid TVn? Men, så fel vi alla hade: "TeVe-kanna" var ett varumärke från TermoVerken i Jönköping...
	Men hur görs de, då?
	Blås två kolvar, en lite större och en lite mindre	Spräng av den större i båda ändar, den mindre endast i halsen	Nu finns en innerflaska, och en ytterflaska öppen i båda ändar
	Trä in den mindre i den större med distanser av asbest	Värm ihop den yttre flaskans botten med luft som mothåll	Smält och blås ett hål i den yttre flaskans botten
	Smält fast ett glasrör i hålet	Smält samman de två flaskorna i halsens mynning	Häll i silvernitratlösning i mellanrummet, rotera och värm
	Evakuera luften från mellanrummet och smält ihop röret	Färdigt!!	Ett termosglas från Trelleborgs glasverk
	Men, riktigt färdig är termosen ju inte: glasflaskan måste monteras i en lämplig behållare som skyddar den, få något slags kork och slutligen en hatt/bägare. I äldre tider var behållaren ofta av korrugerad plåt. Ibland var botten löstagbar (så kunde en byta ut en trasig glasflaska). Ibland var överdelen (den med gängorna) den som gick att skruva loss - på nästan alla äldre termosar är det möjligt att byta ett eventuellt trasigt innerkärl. Ytterhöljena har även gjorts i bakelit, plast, stål... Idag är ytterhöljena ofta designprodukter, men på de bästa termosarna är innerkolven alltjämt ett dubbelväggigt glaskärl. ("Bästa"? Ja, alla som provat helplasttermosar eller helståltermosar har märkt att de inte håller värmen så vidare värst länge...)
	Typen av korkar har också varierat stort: i början var det helt enkelt en naturkork. AB Termoindustri i Kalmar utvecklade naturkorken: den fick en spiralfjäder på toppen, som hjälpte till att hålla korken nere med hatten/bägaren. I senare tider har korken försetts med gångjärn – ofta med en (från början) eftergivlig plastpackning. Många tillverkare har använt sig av expansionskorkar – en god idé, i princip.