Våra pantografer

Vi har två pantografer av olika modeller - den ena har plats för 24 glas och är horisontell, den andra kunde ta 12 glas och är vertikal.

Först måste vi reda ut vad en pantograf är bra för: en pantograf förbereder ett antal glas (i vårt fall 24 respektive 12 stycken) för etsning. (Reijmyre sägs ha haft en för 36 glas.)

Etsning är ett sätt att mönstra glas, snabbare/enklare än att gravera dem.
När en sett tillräckligt många etsade glas är det relativt lätt att se skillnaden: etsade glas har distinkta linjer som "ätit sig in" i glaset, alltid ungefär lika tunna/breda. Om pantograf (eller guillocheringsmaskin) använts finns inga etsade "ytor" - de ger alltid linjer. För att åstadkomma ytor används parallella streck (jfr sgraffering).
Alltså: för att åstadkomma linje-mönstrade (servis)glas passar etsning utmärkt. Pantografen är en passande maskin för att mönstra glas med mönster med "lösa ändar", medan en guillocheringsmaskin alltid gör kontinuerliga mönster.
För skillnaden mellan pantograferade och guillocherade mönster, läs mer här.

Såvitt vi förstår har många glasbruk vid någon tidpunkt ägt en pantograf eller en (ofta flera) guillocheringsmaskin(er) - vi har försökt göra en sammanställning över "etsmaskiner" i Sverige över tid.

Var vår vertikala pantograf varit i produktion vet vi inte, men vi fann den i ett förråd i Kosta.

Vår horisontella pantograf kommer från Kosta glasbruk, där den var i bruk från (tror vi) 1890-talet till någon gång under 1980-talet - alltså knappt 100 år. Vi har inte lyckats identifiera någon tillverkare, men har däremot konstaterat att den skiljer sig på många punkter från den horisontella 24-platsers pantograf som finns på Kulturarvscentrum i Växjö och som använts i Åfors.

Därmed tror vi oss kunna konstatera att alla tre har olika tillverkare för ingen av dem har något märke eller någon skylt från tillverkaren.

Nå. Pantografen är en i princip enkel maskin: på ett ritbord placeras en mönsterplåt. Personen ansvarig för mönstringen följer, med en "nål", mönsterplåtens linjer. Dessa rörelser överförs, via ett ganska komplicerat system med två vagnar, hjul och rörliga balkar, till de delar av maskinen som faktiskt ritar på glasen.

Varje "station" består av en tallrik, på vilken de vaxtäckta glasen placeras.
På tallrikarna monteras hållarna för ritnålar, maximalt sex stycken per tallrik.
Antalet nålar bestäms av hur många mönsterbilder som önskas runt glasen: till exempel restaurangglas ska förmodligen bara ha en logotyp, medan till exempel servisen Elon har sex mönsterbilder runt varje glas.
Armarna med nålarna har en (drag)fjäder, vilken gör att nålarna följer glasens form. I utgångsläget befinner sig nålarna i ytterläge, de når inte fram till glasen. För att bringa nålarna i kontakt med glaset finns en pedal.

Här börjar våra pantografer skilja sig från varandra.

Den horisontella pantografen

tar 24 vaxtäckta glas, 12 till höger och 12 till vänster. Tallrikarna kan röra sig upp och ned, men snurrar inte. Däremot snurrar armarna som håller ritstiften. Genom att ritbordet medger rörelser i alla riktningar samtidigt, kommer även tallrikarna/ritstiften att röra sig på samma sätt.
Mönsterplåtarnas mönster är mycket större än mönstret som skall etsas på glaset (för att det skall vara lätt att följa) - en mera detaljerad förklaring finns på sidan Pantografen, så funkar den.

Den vertikala pantografen

tar bara 12 glas, fördelade på tre nivåer med fyra glas på varje.
Eftersom tallrikarna på den översta nivån befinner sig på drygt 2 meters höjd har den en inbyggd trappa. (En på var sida, men vi har bara monterat på den ena sidan.)

Tyvärr fattas den översta delen på "rörelseapparaten", den på vilken nålen för att följa mönstret sitter. Den skulle se ut på samma sätt som den som finns på den horisontella pantografen.

Den vertikala pantografen fungerar motsatt den horisontella: på den vertikala är det glasen som snurrar, medan nålarna rör sig uppåt och nedåt. För att de ska kunna göra det finns en ca 120 kg tung motvikt som rör sig i ett nästan meterdjupt hål i golvet.

Skalningen av mönstren går till på samma sätt på båda pantograferna, liksom manövreringen av nålarna.

Några fler bilder på våra pantografer

Bild ur boken Glas av Steenberg och Simminsgsköld, föreställer förmodligen samma pantograf

Till höger:
Den vertikala pantografen: "rörelseapparaten" saknas; till vänster skymtar trappstegen

"Rörelseapparaten" ur två perspektiv: den överför ritarens rörelser till nålarna som ritsar i vaxet. Konstruktionen medger rörelser i båda riktningarna samtidigt, och gör alltså pantografen till en utmärkt kopieringsmaskin.

Mönsterplåtarna

Med den horisontella pantografen kom hundratalet mönsterplåtar, varav de flesta förmodligen för serviser. Vi har tyvärr inte lyckats identifiera särskilt många.
Bland plåtarna finns ett 20-tal som förefaller vara för export, huvudsakligen till London-baserade hotell och restauranger. En del kan också vara privata beställningar (det finns ett antal som ser ut som namnchiffer, även om det är svårt att avgöra om t.ex. "BH" är ett privat chiffer eller bara en logga för Bergdala Hotell).
Vi har fått ihop några glas som hör till olika mönsterplåtar - se några exempel här på sidan, ytterligare några på vår blogg (båda länkarna öppnas i nya fönster).
Vi tar gärna emot några (helst udda!) glas ur andra etsade Kosta-serviser - nagg spelar ingen roll. Kontakta oss via kontakt@bergdala-glastekniska-museum.se så kommer vi överens om hur det ska gå till.

Det var spännande att få hit alla grejorna.
Eftersom vi är lite malliga över hur lätt det till slut gick att få hit den stora, gjorde vi en film om hur det gick till. Se den på vår blogg, här (öppnas i nytt fönster).
Sedan tog det en vinter att förstå hur den skulle plockas ihop... och allt som kom efter. Läs om det på vår blogg, här.
När den vertikala pantografen kom hit hade vi haft den första i två år, men det var iallafall ett styvt jobb, som bland annat innebar att vi fick göra hål i golvet. Läs mer om det här.

På vår youtube-kanal finns en spellista som heter "Allt om pantografer".