This website is bilingual, written both in Swedish and English. For those of you preferring another language, we provide "google translate". Be aware that automatic translation sometimes gives very odd results...

Denna webplats är tvåspråkig, finns på både svenska och englska. För er som föredrar andra språk, har vi lagt till "google translate". Kom ihåg att automatiska översättningar ibland ger konstiga resultat...

- Etsning, allmänt om
- Betsning och lystring
- Blästring
- Dekaler för dekoration




Betsning, även kallat gelbning

är ett sätt att "färga" ytan på ett glasföremål. Färga inom citattecken, eftersom det är en kemisk process som förändrar själva glasytan.

I Steenberg-Simmingsköld Glas beskrivs förfarandet såhär:
"   Gul transparent färg i en glasyta erhåller man genom att måla på en pasta, innehållande bl.a. silversalter, och därefter bränna föremålet. Under bränningen vandrar silverjoner in i glasytan och ersätter alkalijoner i denna. Resultatet av en dylik behandling är beroende av bl.a. glasets sammansättning, t.ex. proportionerna mellan natrium och kalium. Bränningen sker vid relativt låg temperatur (ca 450 oC). Rödbetsning erhålls med hjälp av kopparsalter och bränning i reducerande atmosfär. Kopparjoner vandrar in i ytan och ersätter alkalijoner, varvid en vacker rubinröd färg uppstår i ytskiktet."

Att metoden kallas gelbning torde ha sitt ursprung i tyskan: gelb betyder gul. (Kan vi av detta anta att den gula färgen var den som "upptäcktes" först?)

Vitsen är alltså att en får en oföränderlig yt-kulör utan att behöva lägga på ett kulört glaslager. Att färgskiktet är så tunt gör att det går lätt att slipa, gravera eller etsa igenom, och på detta sätt få klara mönster i det färgade föremålet.

På bilden nedan ser vi en röd-betsad vas som slipats efteråt. Detaljbilden i mitten visar att pastan målats på lite slarvigt. Till höger att gul-betsat glas med blomslipning gjord efteråt.
betsade glas

Lystring

En likartad process används till "lystrat" ("lustrat", iriserande) glas: även här sker ett jonutbyte i ytskiktet.
Här nämner litteraturen två möjliga metoder: om det heta glaset redan vid tillverkningen "utsätts för ångor av vissa saltblandningar, i vilka ingår bl.a. tennklorid" får det en iriserande yta.
(En anekdot nämner att en "kastade in kemikalier" i invärmningsugnen. Detta glas kallades, och kallas fortfarande, "giftglas" i Finland, eftersom ångorna inte var särskilt hälsosamma... Liknande anekdoter finns från Eda, från början av 1900-talet.)

Denna metod kan alltså inte kallas "kall", eftersom glaset fortfarande inte har kylts.

Den andra metoden är alltså att lystringen kan göras kall, på samma sätt som betsningen ovan: måla på en pasta, bränn i "kall" temperatur.

I USA kallas detta glas för "carnival glass" och är populära samlarobjekt. Läs mer om det här (öppnas i nytt fönster).

Ett par bilder:
lystrade glas